Sakta skiftar luften. Något i ljuset, eller kanske i vår längtan efter ljuset, ändrar färg. Himlen liksom öppnar sig och rymden blir större, något som liknar vår sipprar in genom fönstren. Allt medan vi lägger julen bakom oss låter vi klara nyanser av blått och lila markera brytpunkten mellan det som varit och det som komma skall. Detaljerna i hemmet ändrar färg i takt med himlen och tillsammans med beige toner fångas vårljuset i rummens alla hörn. I sovrummet bäddar vi gärna med blått och vardagsrummet klär vi i naturnära nyanser med inslag av klara färger. Sakta skiftar luften. Det är nästintill omärkligt, än är det bara ett svagt pirr i fingertopparna. Men visst finns det där. Förväntan. Och världen håller andan medan marken tinar och vintern rasar.